söndag 5 juni 2016

Jonas Gustavsson: "San Jose Sharks har skakat liv i Stanley Cup-finalen – och det kan man tacka finländaren Joonas Donskoi för"

San Jose Sharks har skakat liv i Stanley Cup-finalen – och det kan man tacka finländaren Joonas Donskoi för.

I ett lag där stjärnorna haft förtvivlat svårt att få in trissan i nät, eller att ens skapa kvalitativa chanser, så blev det succérookien som klev fram som frälsare i en kokande Hajtank när han efter en individuell prestation sopade in sudden-pucken fram till 3-2 mot Pittsburgh Penguins.

Donskoi krafsade till sig pucken bakom buren, drev runt, vände in mot kassen och svepte upp trissan i nättaket – snyggt, företagsamt och fräckt.

Det känns rätt att det är just Joonas Donskoi som får göra den där kassen, för han har varit Sharks bästa forward hittills i den här Stanley Cup-finalen. 24-åringen som gör sin första säsong i Nordamerika, som direkt tog en NHL-tröja och som varit en av de stora positiva överraskningarna i Kalifornien den här vintern, och som spelat till sig en given tröja i finska World Cup-laget – och som nu också avgjort en finalmatch i Stanley Cup.

Annars var det här en match som kunde ha gått hur som helst – och Sharks gjorde sin klart bästa match hittills i finalserien.

Laget från västkusten hade skruvat upp temperaturen, fått in ett bättre tempo i spelet, och flera av stjärnorna började göra skäl för lönen. Logan Couture tog för sig mer, Patrick Marleau såg piggare ut och, framförallt, så har Joe Thornton börjat bli vän med pucken.

”Big Joe” är en av de här gudabenådade spelarna som ser ut att ha en extra sekund med pucken hela tiden och han levererade smörpassningar på löpande band.

Men kanadensaren – som så många unnar en Stanley Cup-ring för lång och trogen stjärntjänst – är ingen målskytt, vilket han också med eftertryck visade, bland annat genom att bränna tre lägen i sudden.

Istället räddade Donskoi kvällen för hemmalaget.

Tre matcher, tre uddamålsresultat.

Efter två matcher som spelmässigt gått i Pens favör så var det tajtare nu, men marginalerna var sannerligen på Sharks sida. När hemmalaget fick ett powerplay på fyra minuter i sista perioden så kändes det som nu eller aldrig. Det blev nu – men det dröjde.

Efter excellent boxplay-spel fick Pens lite hybris, Sidney Crosby och Kris Letang blev övermodiga och drog i väg offensivt, vilket skapade en snabb Sharks-vändning där Joel Ward till slut fick öppet skottläge mitt i slottet. Han tog i för kung och fosterland – och skottade in 2-2-pucken med en enda sekund kvar av powerplay-spelet.

Små marginaler.

Lite övermod från Pens.

Ett kanonskott av Ward.

Nu lever finalserien i högsta grad.

Idel hemmasegrar. Idel uddamålsresultat.

Ny match i Hajtanken om två dagar.

Det strypgrepp som det kändes som att Penguins tagit om den här finalserien har lättat – nu är Sharks med i kampen.

***

Matt Murray fick, för första gången i finalserien, skina rejält för Pens, och gjorde inte minst en fantastisk andraperiod där Sharks dribblade fram ett knippe riktigt bra chanser. Men ja, Joel Wards mål – som förvisso var en stenhård kanon, men med fri sikt – borde han ha tagit.

***

Thomas Hertl var inte i spelbart skick – då fick Melker Karlsson chansen i Sharks toppkedja med Joe Thornton och Joe Pavelski, och han gjorde sin klart bästa match hittills i finalserien, med sin läckra bakom ryggen-passning som gav Brent Burns ett kalasläge som pricken över i.

Svensken flyttades från sin plats i slutet av matchen när Pete DeBoer kastade om och matchade hårt, men han var var med på isen och vann puck vid sudden-avgörandet.

”The Melkman” var dock inte ensam om att lyfta fram positionerna, det gjorde mer eller mindre alla Sharks-lirare.

***

Nick Bonino. Käkar puck i mer eller mindre varje byte.

Pens centrallinje är blytung: megastjärnorna Sidney Crosby och Evgeny Malkin, puckkäkaren Bonino, samt ultraveteranen och boxplay-specialisten Matt Cullen.

***

Alla väntade sig en massiv Sharks-anstormning när matchen startade, den första finalmatchen någonsin i Hajtanken, men det blev något helt annat.

Sidney Crosby sopade hem den prestigefyllda premiärtekningen mot Logan Couture, Pens fick ett tidigt powerplay (som Sharks dock städade av förvånansvärt enkelt) och Ben Lovejoy – av alla – skottade in 0-1 innan sex minuter var spelade. Då hade hemmalaget inte fått iväg ett enda skott mot mål.

Nåväl, Sharks åt sig in i matchen, men starten var inte alls som förväntat.

***

Patric Hörnqvist gjorde en ny stark match med sitt riv och slit, sitt obekväma framför kassen-arbete, och framförallt sin styrning på Ben Lovejoys skott som ledde fram till 1-2-målet i slutet av den andra perioden.

Carl Hagelin åkte, åkte och åkte – vilket skapade massor av yta både för honom själv och vapendragarna Bonino och Phil Kessel. Den kedjan fortsatte att sätta rejäla avtryck i den här serien, även om utdelningen uteblev.

***

Sharks målskyttar i finalen: Justin Braun (2), Thomas Hertl, Patrick Marleau, Joel Ward och Joonas Donskoi.

Ingen Joe Thornton.

Ingen Joe Pavelski.

Ingen Logan Couture.

Det finns gott om sparkapital i Sharks.

***

Pens kastade in Sidney Crosby och Evgeny Malkin tillsammans i några byten. Då skapades enormt tryck mot Martin Jones i hemmakassen. Får vi se mer av den varan framöver, månne?

***

San Jose Sharks – Pittsburgh Penguins 3-2 (sd)

Penguins leder Stanley Cup-finalen med 2-1 i matcher

Första perioden: 0-1 Ben Lovejoy; 1-1 Justin Braun (Joe Thornton, Marc-Edouard Vlasic)
Andra perioden: 1-2 Patric Hörnqvist (Ben Lovejoy, Olli Määttä)
Tredje perioden: 2-2 Joel Ward PP (Joonas Donskoi, Joe Thornton)
Fjärde perioden: 3-2 Joonas Donskoi

JONAS GUSTAVSSON, gästskribent
Twitter: @Gsoninho

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar