fredag 10 juni 2016

Jonas Gustavsson: "Martin Jones gör att Sharks hopp lever vidare"

Det var bäddat för fest: Pittsburgh Penguins hade dominerat finalserien, hade 3-1 i matcher, en fullsatt Consol Energy Center i ryggen (plus i runda slängar 100 000 personer utanför) och skulle bara slå in i spiken i kistan.
Det var bara det att det inte gick att få igen den sista glipan i den där kistan - för där satt fenomenale San Jose Sharks-keepern Martin Jones och stretade emot, och han gjorde fantastiskt bra.
Ge killen en fönsterplats på flyget tillbaka till Kalifornien, det har han sannerligen förtjänat.
Han var den stora anledningen att Sharks kunde vinna med 4-2 och tvinga fram en sjätte finalfajt.
Hajarna hade ledningen med 3-2 efter en galen förstaperiod, efter det var det spel mot ett mål.
Pens stjärnor trillade fram chanser i var och vartannat byte: Evgeny Malkin var på enormt spelhumör, Sidney Crosby trädde fram möjliga och omöjliga passningar och Phil Kessel lossade bössan både en, två, tre, fyra gånger. Men stod inte Sharks-ben, stolpar eller annat i vägen, så var Martin Jones där.
26-åringen gör sin första säsong som etta i NHL. Inför säsongen plockades han in från Los Angeles Kings som absolut inte ville släppa keepern, som suttit fast bakom Jonathan Quick, till en lokalrival, så Sharks fick "lura" till sig kanadensaren via en trejd där Jones först skickades till Boston Bruins, innan Sharks kunde lägga beslag på honom.
Jones, en stor talang men med ringa erfarenhet, var en chansning inför säsongen - men är ett gigantiskt utropstecken just nu, och som sagt, det var han som i ensamt majestät såg till att det blir en sjätte fajt i den här finalserien.
Några av de där paraderna han visade upp var egentligen omöjliga.
Nog såg Crosby, Malkin, Kessel och resten av den offensiva kanonerna i Pens arsenal också konfunderade ut och undrade vad det var som hände. Med normal utdelning på chanserna som skapades borde hemmalaget gjort fem, sex mål.
Det känns fortfarande som en utopi att Sharks ska kunna vända på den här serien, Pens är minst en klass bättre (femte matchen var inget undantag) och det känns ändå som att Pete DeBoers manskap bara skapat konstgjord andning.
Å andra sidan: idrott är idrott.
Och: en het målvakt är en het målvakt.
Martin Jones gör att Sharks hopp lever vidare.

***

Vad fan hände?
Ja, det var den allmänna uppfattningen efter den galna första perioden där Sharks tog en lika överraskande som sensationell 2-0-ledning, innan Penguins svarade för en makalös upphämtning och nådde 2-2 - alla mål inskopade på de första dryga fem minuterna.
Sharks hann också göra 3-2 innan visslan efter 20 minuter ljöd.
Efter en matchserie där alla matcher varit stöpta i samma form så var det som att någon stoppat i kontakten, som att spelarna släppt på hämningarna, och bara körde. Och fasen vad de körde.
Nu orkade - eller valde, kanske - lagen att inte driva på i samma anda efter första perioden utan istället föll matchen in i samma mönster som tidigare fajter: Pens skapade chanser på löpande band, Sharks fastnade i sarghörnen.

***

Evgeny Malkin är sannerligen majestätisk med pucken när han driver på genom mittzon. Enorm kontroll, kyla och förmåga att tråckla sig fram på små ytor.

***

Sharks stjärnor har varit finalseriens snackis.
Eller snarare deras uteblivna produktion.
Nu dröjde det inte ens tre minuter innan Brent Burns och Logan Couture (tre poäng i första perioden) hade skickat in sina första finalmål. Sent ska syndarna vakna.
Eller något.
Att sedan den största besvikelsen av dem alla, kaptenen Joe Pavelski, skickade in 4-2-pucken i tom bur i slutet fick symbolisera hela matchen för Sharks: det var här och nu som stjärnorna vaknade igen.
Vad innebär det för fortsättningen?

***

Pens spel i powerplay där i första perioden, när hemmalaget iscensatte en galen press och pepprade Martin Jones med puckar, var något extra. Att inte trissan studsade in kändes osannolikt.
Phil Kessel direktsköt pucken stolpe, stolpe, ut - och trodde, liksom publiken, inte att det var sant.

***

Melker Karlsson blev luggad och missade markeringen när finalseriens första Pens-mål föll - men det var som att den kassen satte glöd i ögonen på norrlänningen som i de tre senaste matcherna varit en av Sharks absolut bästa spelare.
25-åringen lyckades med bedriften att vara inne på alla mål i första perioden, bidrog med sitt sedvanliga sargslit och matade också in den matchvinnande 3-2-pucken från mer eller mindre samma position som han nätade från i förra fajten.
"The Melkman" har gång på gång visat vilket perfekt tredjekomplement han är för en toppkedja: han gör skitjobbet, älskar att gräva vid sargen och har, i alla fall de senaste matcherna, visat att han inte tvekar när han får läge i slottet.

***

Carl Hagelin styrde in 2-2-pucken efter att ha tagit Patric Hörnqvist-rollen framför kassen och gjorde en ny bra match, om än inte lika framträdande - eller med samma utrymmen - som i vissa av de andra finalmatcherna.
Hörnqvist slet också på, var inblandad i en del gruff (det lilla som fanns, den här finalen känns extremt snäll) och hade också ett gyllene läge i mittperioden där han hade ett friläge, men hamnade i tidsnöd med en Sharks-back hängande på ryggen. "Bengans" fighting spirit är något extra, det måste man ge honom.

***

Känslan inför fortsättningen?
Nej, inte kan väl Pens tappa det grepp som man skapat sig i den här matchserien? Pingvinerna har varit det klart bättre laget och sådant brukar ge utslag över en lång serie med matcher.
Dessutom: flera i Sharks, inte minst på backsidan, ser slitna ut. Inte konstigt med tanke på hur mycket de fått jobba i eget sarghörn förvisso, men kan de verkligen orka stå emot Pens pumpande i en, eller två, matcher till?
Det känns tveksamt.

***

Pittsburgh Penguins - San Jose Sharks 2-4
Penguins leder Stanley Cup-finalen med 3-2 i matcher

Första perioden: 0-1 Brent Burns (Logan Couture, Melker Karlsson), 0-2 Logan Couture (Justin Braun), 1-2 Evgeny Malkin, PP (Phil Kessel, Kris Letang), 2-2 Carl Hagelin (Nick Bonino), 2-3 Melker Karlsson (Logan Couture, Brendan Dillon)
Tredje perioden: 2-4 Joe Pavelski (Joe Thornton)

JONAS GUSTAVSSON, gästskribent
Twitter: @Gsoninho

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar