torsdag 2 juni 2016

Jonas Gustavsson: "Conor Sheary är glödhet. Snacka om att ta tillvara på rollen som ytter i Sidney Crosby-kedjan"

San Jose Sharks var nära att sno den första matchen mot Pittsburgh Penguins i Stanley Cup-finalen trots att hemmalaget var bättre.
Men i den andra matchen hade hajarna inte en suck, om vi ska vara ärliga.
Visst, det krävdes sudden death, en briljant Sidney Crosby-tekning och ett distinkt Conor Sheary-avgörande för att Penguins skulle kunna roffa åt sig en 2-0-ledning i matcher, men sett till spelbilden, målchanserna och egentligen det mesta så var det här en tämligen ensidig historia.
Sharks får tacka fenomenale keepern Martin Jones för att matchen inte avgjordes under ordinarie tid, för hade inte han spikat igen mellan sina stolpar (som också räddade honom) så hade fajten avgjorts betydligt tidigare.
Penguins var bättre på allt.
Sidney Crosby var bra redan i första matchen och fortsatte på inslagen väg, men nu vaknade också Evgeny Malkin som levererade ett gäng konstnummer. Den stjärnglansen kunde Sharks inte matcha.
Men defensiven kanske ändå imponerade mest.
Det var oerhört säkert i egen zon.
Sharks tvingades ut i hörnen, lyckades inte ta sig in i skottsektorn och fick leva på skott från distans som blev plockpotatis för Matt Murray. Penguins vann majoriteten av duellerna vid sargerna och kunde förvånansvärt enkelt arbeta bort puck på puck, trots att Sharks sitter på ett knippe fysiskt starka spelare som borde kunna vara effektivare i duellspelet. Murray i kassen hade under långa stunder en behaglig resa, både vad gällande avslut och fysisk motståndarnärvaro.
Tillfällena det doftade Sharks-mål var väldigt få.
Peter DeBoer och hans manskap har mycket att grubbla på.
Dels defensivt, där backarna sprider puckar omkring sig och har förtvivlat svårt att spela ut trissan utan att den fastnar på Pens-spelare.
Dels offensivt, där man fastnar i hörnen, inte orkar bryta in framför mål och där backskotten täcks undan gång på gång.
Dock:
Trots att Sharks har varit underlägsna i två matcher så har man ändå bara förlorat med uddamålet två gånger om. Första gången efter ett mål i slutminuterna, andra gången efter ett mål på övertid.
Det, plus Martin Jones storspel i kassen, skapar ändå hopp när serien nu vänder till Kalifornien. Sharks är bättre än de visat hittills - och måste komma upp i nivå omgående.
Nästa match är en måstematch.
Blir det 0-3 i matcher är det kört.

***

Finske Joonas Donskoi var Sharks bästa forward i första matchen, tjecken Thomas Hertl var det i andra matchen.
Inget ont om dem, men det är ett underbetyg till det resterande gänget stjärndrypande forwards som skapar mer eller mindre inget alls. Joe Thornton, som haft en renässans i vinter, ser tuggummiseg ut, och varken Logan Couture eller Joe Pavelski har lyckats bryta sig in centralt, till skillnad från konkurrenterna Sidney Crosby och Evgeny Malkin.
Lyfter inte stjärngalleriet så kan Sharks glömma ädla ringar på fingrarna under sommarsemestern.

***

Två finalmatcher, två mål. Succérookien Conor Sheary är glödhet. Snacka om att ta tillvara på rollen som ytter i Sidney Crosby-kedjan. Den där enheten är välkomponerad: Crosby slår passningarna, Sheary gör målen och Patric Hörnqvist skymmer keepern.

***

Vackert att det var just Justin Braun som fick skotta in kvitteringen för Sharks. Hans svärfar, gamle NHL-liraren Tom Lysiak, gick tragiskt bort tidigare i veckan och det är så klart inte lätt att lira sina största matcher i karriären samtidigt som familjekänslorna virvlar i kroppen. Braun hade, liksom övriga Sharks-backar, en väldigt jobbig match i egen zon - men kunde i alla fall släta över lite av det med sitt mål.

***

Carl Hagelin var en av matchens bästa lirare - trots att han var inne på det snöpliga 1-1-målet i sista perioden där han, efter en lätt interference, inte hann upp och täcka bort Justin Brauns målskott.
Speedkulan från Södertälje har haft en speciell säsong. Från att överraskande ha fått lämna Manhattan och New York Rangers-glamouren till att misslyckas kapitalt i Anaheim Ducks, så har han funnit sig tillrätta i Penguins.
Hans kedja, HBK-kedjan, med målskytten Phil Kessel och balanscentern Nick Bonino har hittat fin kemi - och varit en av lagets bästa, inte minst i slutspelet.
Hagelin fanns med i förarbetet till det matchvinnande 3-2-målet i första matchen, och låg bakom 1-0-målet nu. Efter en svag passning av Roman Polak snodde "Hagge" retfullt enkelt trissan av Brendan Dillon innan han satte upp Bonino som i sin tur frispelade Kessel.
Forwarden sopade även en puck i ribban.

***

Svenskarna i övrigt?
Patric Hörnqvist hade inte lika många chanser som i första matchen, men var aktiv kring Sharks-kassen och skapade allmän oreda. Han hade dessutom stor del i avgörandet där han förtjänstfullt skymde Martin Jones när Sheary skottade in sudden-pucken.
Melker Karlsson var, föga förvånande efter första finalen, degraderad till fjärdekedjan i Sharks och gjorde mer eller mindre inget väsen av sig, men gjorde för den delen inte bort sig heller. Har betydligt mer i kroppen.

***

Nej, det blev ingen Oskar Sundqvist i Penguins i laguppställningen. Bryan Rust, som fick en tjuvsmäll av Patrick Marleau i första matchen, kunde spela trots allt.

***

Pittsburgh Penguins - San Jose Sharks 2-1 (sd)

Penguins leder Stanley Cup-finalen med 2-0 i matcher

Andra perioden: 1-0 Phil Kessel (Nick Bonino, Carl Hagelin)
Tredje perioden: 1-1 Justin Braun (Logan Couture, Joel Ward)
Fjärde perioden: 2-1 Conor Sheary (Kris Letang, Sidney Crosby)

JONAS GUSTAVSSON, gästskribent
Twitter: @Gsoninho

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar